På gång hos lagstiftaren

Två nya statliga utredningar inom området för arbetsmiljörätt

SOU 2017:28 ”Ett nationellt centrum för kunskap om och utvärdering av arbetsmiljö” ger förslag om ett centrum för samling och spridning av kunskap och forskningsresultat om arbetsmiljö samt utvärdering av arbetsmiljöpolitik. Utredningen föreslår att detta nationella centrum ska placeras vid Stockholms Universitet alternativt vid ny myndighet.

SOU 2017:24 ”Ett arbetsliv i förändring – hur påverkas ansvaret för arbetsmiljön?” syftar till att kartlägga vilka trender och nya former för arbete som förekommer i Sverige idag, att analysera och bedöma om gällande bestämmelser om arbetsmiljöansvar är ändamålsenliga i det moderna arbetslivet samt se över regionala skyddsombuds tillträdesrätt och befogenheter.

Utredningen konstaterar att arbetsmarknaden är under förändring. Det finns vissa områden där det kan ifrågasättas om dagens regelverk är tillräckligt, särskilt i fall då det kan uppstå oklarheter kring ansvarsfördelningen. Utredningen diskuterar frågan om s.k. beställaransvar men ställer sig tveksam till en sådan ordning. Ett rådighetsansvar i vidare mening kan vara något att överväga.

Utredningen pekar på att arbetsmarknadens utveckling innebär att det finns anledning att fler arbetstagare har anställning på arbetsplatser där det saknas lokalt skyddsombud. Detta kan leda till att det uppstår brister i det lokala arbetsmiljöarbetet. Utredningen menar därför att det är rimligt att regionala skyddsombud bereds tillträde till arbetsställen även där medlemmar saknas men där koppling finns till kollektivavtal.

Vidare konstaterar utredningen att arbetstagar- och arbetsgivarbegreppen i arbetsmiljölagstiftningen kan ifrågasättas i ljuset av det moderna arbetslivet. Utgångspunkten bör vara att den som kan påverka arbetsmiljöförutsättningarna bör ha ansvar för de personer som utför arbete på platsen.

Nya utstationeringsregler – Lex Laval rivs upp

I prop. 2016/17:107 föreslår regeringen ändringar i lagen om utstationering av arbetstagare. Propositionen innehåller förslag om lagändringar som syftar till att stärka kollektivavtalens ställning för att den svenska arbetsmarknadsmodellen ska fungera bättre vad gäller skyddet för utstationerade arbetstagare. Svenska fackorganisationer ska alltid kunna kräva ett svenskt kollektivavtal, ytterst med stridsåtgärder. Förslaget innebär att den så kallade bevisregeln tas bort.

De villkor som fackliga organisationer kan gå till strid för är fortsättningsvis begränsade till minimivillkoren i den hårda kärnan i utstationeringsdirektiven. Propositionen föreslår även regler om ökad transperens och förutsebarhet vid utstationering. Detta ska förbättra möjligheter för utländska arbetsgivare att i förväg få kännedom om vilka villkor som gäller på svensk arbetsmarknad.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2017.

Departementspromemoria om rehabilitering

Ds 2017:9 Förstärkt rehabilitering för återgång i arbete föreslår att skyldighet införs för arbetsgivare att ta fram en plan för återgång till arbete vid sjukdom om 30 dagar. Planen ska innefatta att arbetsgivaren vidtar anpassnings- och rehabiliteringsåtgärder.

Det föreslås att det nuvarande arbetsplatsnära stödet till arbetsgivare bör utvidgas samt byta namn till arbetsplatsinriktat rehabiliteringsstöd. Detta arbetsplatsinriktade rehabiliteringsstöd bör kunna lämnas till arbetsgivare med högst 10 000 kronor per arbetstagare och år.

Lag- och förordningsändringarna föreslås träda ikraft den 1 juli 2018.