Vad gäller då en anställd säger upp sig själv

Ibland får vi frågor som gäller anställdas egen uppsägning. Ofta är det ganska enkelt att reda ut men det kan uppstå situationer som varken är lätta att förutse eller enkla att lösa.

Låt oss ta det från början. En uppsägning av en anställd kräver på den privata sidan av näringslivet ingen skriftlig form. På de flesta av våra arbetsplatser kan en uppsägning ske muntligt, eller till och med konkludent (t.ex. i de fall där den anställde helt enkelt inte kommer till arbetet, mer om det nedan). För att undvika missförstånd bör dock arbetsgivaren sträva efter att den ändå sker skriftligen, två rader på ett papper som dagtecknas och skrivs under räcker utmärkt. Detta skapar också klarhet i hur uppsägningstiden ska löpa och när den avslutas.

Det är också bäst att låta den anställde skriva själv och inte förfabricera en uppsägningshandling. Allt för att uppsägningen ska framstå som frivillig och inte på något sätt provocerad eller framtvingad av arbetsgivaren.

Normalt och enligt de flesta kollektivavtal på arbetsmarknaden har den anställde en månads uppsägningstid vid egen uppsägning. I vissa tjänstemannaavtal kan andra tider gälla och det är heller inte ovanligt med anställningsbevis som stipulerar t.ex. tre månaders ömsesidig uppsägningstid. Detta innebär att den anställde inte kan lämna arbetsplatsen omgående utan måste arbeta under uppsägningstiden. Annars kan arbetsgivaren låta bli att betala ut en del av slutlönen. Regler om detta finns i de flesta kollektivavtal. Notera också reglerna om arbetsgivares kvittningsrätt och krav på att kontakt tas med Kronofogdemyndigheten innan kvittning sker.

Ibland uppstår situationer där en anställd helt enkelt inte dyker upp. Då är det viktigt att man som arbetsgivare agerar och på olika sätt försöker få tag på den anställde. Det här ska göras omedelbart och även noteras någonstans. Arbetsgivaren bör ringa, prata med kollegor, kanske skicka SMS och/eller mail, ringa mamma m.m. och på ett så omfattande sätt som möjligt försöka få tag på den anställde. Arbetsgivaren anses inte bara ha en juridisk utan även social skyldighet att söka rätt på personen. Går det inte att få tag på den anställde eller få någon rimlig förklaring till dennes utevaro så bör, efter ett par dagar, ett brev skickas till den anställdes senast kända adress där arbetstagaren uppmanas att omedelbart kontakta arbetsgivaren eller inställa sig. Får arbetsgivaren fortfarande ingen kontakt skickas efter ca två veckor ytterligare ett brev till den anställde, där arbetsgivaren kort redogör för situationen och meddelar att anställningen betraktas som avslutad eftersom den anställde inte uppfattas vilja vara anställd. Därefter utbetalas slutlön. Viktigt att notera här är att det alltså inte är arbetsgivaren som säger upp anställningen utan arbetstagaren själv.

Avslutningsvis kan också framhållas att den anställde inte har någon företrädesrätt till återanställning vid egen uppsägning, oavsett hur uppsägningen gått till. Den blir bara aktuell vid arbetsgivarens uppsägning på grund av arbetsbrist eller i vissa fall där visstidsanställningar som pågått längre än tolv månader under de senaste tre åren avslutas. Mer om det en annan gång.

Gunnar Adler,
Senior biträdande jurist